Snart bär det av mot fjället !

Ja, tänk att det kan gå så fort. Det kändes som det var igår vi började boka och planera inför årets fjällresa. Trots att det var flera månader sen. Men nu är det alltså exakt en vecka till planet från Sturup lyfter och tar oss ända upp till Luleå. När vi landat där är planen att hämta vår hyrbil som ska ta oss till helikopterbasen. Och med det tar planeringen slut. Vi har ingen aning om vart vi ska osv. Det har guiderna berättat att det får man se hur vädret är osv. Självklart kommer där ett hejdundrans stort inlägg om hela resan. Har även laddat flugboxarna med nymfer, torrflugor och streamers. Allt för att täcka alla tänkbara scenario som kan hända där ute.

Tänkte också informera om att där snart kommer att publiceras vår första lilla filmsnutt. Det är ju vår första film och det är lite som en trailer till den reklamfilm som snart kommer finnas på bondemolla.se. Men håll ögon och öron öppna för den ligger snart uppe :)

Simma lugnt / Oscar - RTF

Månadens specialmönster (Juli)- Dagslända dun (Parachute variant)

Bunden av: Oscar Mårtensson

Om du ska imitera en dagslända i dun-stadiet är det här den perfekta flugan för dig. Enkel att binda och oerhört effektiv. Man kan både binda dagsländeimitationer med hacklet i vågrätt (parachute) och lodrätt. Som ni ser här är den bunden precis som den kända kläckaren klinkhammer. Den ända skillnaden mellan de två är att denna har en rak krok, klinkhammern har däremot en mer böjd krok. Dun är det stadiet av en dagslända då den precis kläckts och kommit ut ur sitt skal. Sländan kan dock inte börja flyga direkt, vingarna måste först torka. Denna processen tar upp till någon minut. Just när sländan inte kan flyga och lugnt flyter med strömmen är fisken allt som oftast väldigt sugen på att gå upp och plocka den och det just de man försöker imitera med denna fluga. När vingarna torkat flyger dagsländan upp i luften och ofta in mot land.

Gå in på månadens specialmönster för vidare bindbeskrivning!

Revanschkväll !!

Dagens största öring, tagen av Oscar
Foto: Robin 

Igår kände vi oss sugna på att ta revansch från det misslyckade fisket i Alsterån. Så vi bestämde oss för att åka till en av våra fina öringströmmar. Robin hämtade mig vid 19.00 tiden. Efter att ha varit i Köpenhamn över helgen kände jag att suget var riktigt starkt. När vi kommit fram till den lilla ån riggade vi spöna. Eftersom där inte syntes mer än några sporadiska vak valde jag att snöra på en liten svart nymf utan någon förtyngning. Robin valde däremot en Pheasant tail nymf med guldhuvud.

Vi kom överens om att jag skulle börja fiska i den första delen. Och efter bara några utlägg kände jag en fisk, som släppte. Jag missade kanske tre fiskar innan jag äntligen krokade den första för dagen. Det var en liten liten öring som tagit min nymf. Jag valde därför att med hjälp av peangen bara kroka låss den utan att röra vid den. Jag fortsatte att kasta på samma ställe. Och det gjorde jag rätt i, för bara några kasst efter tog en till öring som kändes betydligt bättre. Den rusade uppströms en bit och därefter vände den och rusade rakt nedströms. Tillslut kunde jag föra in öringen mot kanten där Robin tog emot den. Efter några foto simmaden hem.

Drillning

Efter den fisken gick vi en bit uppströms. Det var Robins tur att fiska så jag satte mig i gräset och tittade på. Efter några kast krokade han sin första öring för dagen. Inte så mycket att skryta om, en öring i samma storlek som min första. Han fortsatte kasta men fick inte något mer. Han hade några plogar och små hugg men inget mer så han lämnade över poolen till mig. Sjukt nog tog det bara två kasst innan det small en (som vi tror) stor öring men den missade flugan. Därefter ville firren inte visa sig igen. Så vi smög fram en bit till och fiskade. Totalt landade jag fem stycken där och Robin en.

Vi valde sen att byta ställe, bara några hundra meter längre uppströms, vid en bro. Under och runt den bron är där ganska djupt så vi valde att stå vid varsin sida. Jag lät Robin välja sida först och jag kan inte säga annat än att han valde fel. Jag stod först och kollade när Robin fiskade av under bron, men utan framgång. Efter 5-7 minuter gick även jag ner till andra sidan bron. Jag lade ut flugan och efter
bara ett par utlägg small det på en öring som kändes rätt hyfsad. Den stångade med huvudet och rusade några meter. Jag kunde sedan landa den. Robin blev mer och mer desperat. Detta var nu min sjätte fisk för kvällen medan han bara landat en. Han gjorde några flugbyte och fiskade vidare medan jag höll kvar vid min svarta nymf.

Fisken som togs under bron.

Efter att vi fiskat under bron ett tag valde jag att vada ut i vattnet så jag kom till att kasta uppströms. Och direkt på första kastet högg en fin öring. Runt 25 cm vilket var en fin fisk. Jag fortsatte kasta och efter några utlägg högg där ytterligare en öring i samma size. Och komiskt nog tog jag en till kastet efter. Efter den öringen kände jag mig klar och gick bort till Robin. Han berättade att han tagit en fisk medan jag 4. Vi kände oss nöjda med kvällens fiske. Eller ja, i alla fall jag med mina nio landade och Robins två. 

/ Oscar 

Stora förväntningar ledde till stor besvikelse

Alsterån i Smålans skogar var målet för denna tvådagars mini-tripp. Förväntningarna var stora och tankarna snurrade i huvudet. Hur ser det ut? Var står storöringen? Vilka flugor kommer att fungera osv. osv...

Hur tänkte de här? Vem sätter låset på utsidan av ett utedass? 

Vid middagstid på Söndagen när allt var packat och inhandlat lämnade vi ett regnigt Hörby för att förhoppningsvis möta upp solen i Småland. Resan gick bra ända tills det att vi skulle hitta parkeringsplatsen där tältet skulle slås upp. Vi var inne på alla diverse skogsvägar, vissa ledde till  gångbroar andra tog bara helt plötsligt slut, men till sist nådde vi slutligen vår destination. Solen lyste och tältet slogs snabbt upp, därefter tog vi med oss grill, stormkök och mat ner till en bänk vid sidan om ån. Ån såg fantastisk ut och förväntningarna på morgondagens fiske växte allt mer ju mer vi fick se av åns karaktär och utformning. Kvällens måltid blev kokt nypotatis, kall bearnaises och grillad lövbiff.

När vi båda var mätta och belåtna började de svarta molnen dra in och vi fick snabba oss att plocka in alla saker och bosätta oss i tältet för resten av kvällen.

Klockan 05:00 ringde klockan och då var inte tanken att gå upp för att påbörja fisket utan endast för att kunna få några härliga bilder på soluppgången i dimman. Men att där efter sedan somna om 1-2h var ju inte det lättaste, så det slutade tillslut med att vi hade packat ner tält, ätit frukost och riggat spöna så att fisket påbörjades strax innan klockan 07:00.

Vädret går verkligen inte att klaga på solen sken och temperaturen steg sakta ju längre dagen led, naturen var som sagt helt fantastisk och tankarna på att fisket skulle kunna vara dåligt en dag som denna fanns inte på denna jord. Timmarna gick och ingenting hände, skulle tro att vi provade de flesta tänkbara olika flugor, tekniker och tafs dimensioner ända ner till 0,14, allt för att hitta vad för fel vi gjorde. Bevisligen måste vi ha gjort något fel, så det dröjde länga innan Oscar kunde landa den fösta öringen. Det var en vacker öring men ingen storlek att tala om. Men ju längre dagen led, ju desperatare vi blev efter att hitta någon framgångsrik metod att lura fisken till hugg, ju mer nöjda blev vi, att det trots allt blivit en fisk krokad.

Vi körde och fiskade på ett antal platser och plötsligt hände det otänkbara...

Efter att ha gått i våt terräng/träskmark hela dagen fanns inga tankar på att något liknande skulle kunna hända och att det skulle kunna få sådana konsekvenser som gjorde att vi inte kunde ta ett foto mer på hela dagen.
Oscar står ute vid vattnet och jag tar en annan väg snett uppströms Oscar för att vi båda skulle kunna stå och fiska i närheten av varandra. Ute bland grästuvor och vass tar jag plötsligt ett steg som bara sjunker ner genom gräs och allt, vatten upp till vadar-kanten (brösthöjd) och jag bara känner hur tröjan och magen blir våt. På någon vänster lyckas jag själv ta mig upp och väl uppe är i stort sätt hela min överkropp också våt och även systemkameran som hängt runt mig hela dagen. Från och med den stunden så var det inte tal om att ta fler bilder den dagen och en redan deppig stämning på grund av det dåliga fisket blev ju inte bättre efter detta. Dagen led mot sitt slut och benen blev tröttare och tröttare och inte minst huvudet. Maten började ta slut, fisket var ur uselt, allt var istort sätt skit. Oscar lyckades senare kroka en liten liten öring som man knappt skulle kunna kalla fisk utan i stället yngel så det var ju ingen riktig stämningshöjare det häller.

Det var här kanske 15 meter fram vänster om Oscar

Tanken var från början att stanna och prova på kvällsfisket, men efter att inte ens sett mer än kanske två små vak på hela dagen och inget tecken på att där skulle finnas några större öringar bestämde vi oss för att dra hemåt redan på eftermiddagen vilket så här i efterhand känns som ett av de smartare valen vi gjort de senaste två dagarna.
Dagarna var fantastiska med underbar natur och en härlig upplevelse med en hel del intressanta turer ute på skogsvägarna i de djupa småländska skogarna.
Månadens special  mönster är på gång och dyker förhoppningsvis upp till helgen.
//Raintroutfly