Raintroutfly: Mitt första fjälläventyr- Padjelanta nationalpark

Tänk att det äntligen är avklarat. Mitt första riktiga flugfiskeäventyr. Tänk att något kan vara så stort, så vackert och så fridfullt. Att kunna vakna vid en å eller en älv har visat sig vara det bästa jag vet. Att kunna fiska efter fin fisk i kristallklara vatten ger en fantastisk styrka. Det har jag nu sett och upplevt som 14 åring. I den här texten ska du nu få läsa och leva dig in i min livs första fjällresa. Padjelanta nationalpark!

Torsdag-
Jag väcktes av pappa redan klockan 04.30. Ryggsäckarna var packade sen dagen innan, spöna var fixade och det mesta var planerat. Vi skulle möta vår reskompis Björn på Malmö airport. När CRVn rullade mot Malmö pirrade det i hela kroppen. Jag kände mig inte alls trött även om jag bara sovit ett par timmar på natten. När vi blivit avsläppta, mött Björn och checkat in ryggsäckarna gick vi mot gaten.

En glad Björn på flygplatsen.

Väl inne på planet serverades en god frukost och när vi mellanlandat och flugit upp till Kallax airport Luleå, mötte vi upp mannen med hyrbilen som skulle ta oss de knappa 40 milen upp till Ritsem där de två helikoptrarna väntade. Vi snackade med piloten och bestämde oss för var vi skulle åka. Valet blev älven Padjelanta. Vi fick reda på att där skulle finnas röding och öring i den älv vi skulle fiska i. Vi fick också reda på att fisken där var väldigt väldigt grov.

Väl inne i helikoptern kände jag verkligen att detta faktiskt var på riktigt och inte längre en dröm. Att vi äntligen var på väg till det väglösa landet bort om fjärran. Vi flög bland annat förbi det över 2000 meter...-->
höga berget Akka. Vi såg det kristallklara vattnet och de höga bergen.

En solstråle till far när helikoptern lyfte från marken

Avpackat

Hejdå

När vi landat och lagt av all packning såg vi sakta helikoptern försvinna bakom bergstopparna och vi kände oss lyckliga. Att det magiska vädret mötte oss gjorde inte saken sämre. Medan Björn och pappa riggade upp både tält och vindskydd, var jag snabbt i vadare och hade riggat mitt ena spö. Jag vandrade upp längs älven. Inte så långt, men det räckte. Jag hittade ett fint ställe bara 200 meter från lägret. Det var en stor sten någon meter ut i den fort strömmande forsen. Där blev det ett riktigt fint bakvatten där jag misstänkte att det stod fisk. På tafsen hade jag knutit på den välkände Superpuppan. Jag började att fiska av bakvattnet och det dröjde inte många kast innan det small på en öring. Jag gissade att längden var runt 30 cm så den fick snabbt gå tillbaka. Jag fortsatte att fiska och efter 15-20 minuter hade jag krokat fyra öringar, alla runt 30 cm. Jag gick sedan upp en bit, mest för att spana och leta fler ställen till morgondagens fiske. Jag gick sedan ner till stenen. Bytte tafstjocklek och fluga. Det blev istället en svart Wollybugger med lite glitter i. Det tog inte många kast innan en vacker fjällöring tagit min fluga. Denna kändes lite finare och när den seglade in till kanten såg jag att flugan satt väldigt dumt. Jag var tvungen att spara den, vilket i och för sig inte gjorde så mycket.

Öringen som sparades

Jag gick sedan tillbaks till lägret. Där mötte mig två uppslagna tält, ett vindskydd och två superglada gubbar. Jag visade dem fisken och vi hade plötsligt även ätit upp den. Helt ärligt har jag nog aldrig varit med om någon godare fisk. Hur som helst, efter maten valde vi att fiska en stund. Vi fiskade då bara precis vid lägret i mynningen ut till sjön Kutjaure som vi slagit läger vid. Vi fiskade samtidigt som det blev kväll och sedan natt, och jag kan inte annat än att säga att det var bland det vackraste jag sett. Vi satt ett tag och tittade ut över sjön och älven. Vi hann även ta en liten titt på de samekåtor som låg cirka trehundra meter bort. Men vi hade ingen aning om ifall det fanns eller bodde någon där. Efter denna fantastiska inledning på resan gick vi sedan och la oss.

Underbar natt

Fredag-
När jag vaknade såga jag att både Björn och pappa redan var uppe. Det kändes härligt att kunna vakna till ljudet av vattnet. När jag kommit ut ur tältet kokades det kaffe i den varma morgonsolen.

Det var en härlig morgon på alla sätt och vis. Efter frukost gav vi oss av för att fiska. Vi fiskade oss uppströms. Jag hade ett ganska kraftigt påslag nästand direkt och pappa tappade en. Därefter var det dött. Misstänkte att det var lite typiskt fjällfiske. Att ena minuten vara superfiske till stendött. Vi fiskade oss uppströms i jakt på öringen och rödingen. När vi vandrat uppströms i cirka en timme kom vi till en väldigt fin nacke och till vår stora förvåning stod där ett antal monsteröringar och vakade konstant. Vi blev upphetsade som få, knöt på varsin dagslända och kastade sedan på dem. Tråkigt nog struntade fisken i våra flugor. Vi gick ner i tafstjocklek och bytte till mindre flugor. Men inget hände. Och efter tjugo minuter gav vi upp och letade vidare. Men det verkade som fisken inte var i stöten. På kvällen lagade vi mat och vi fick uppleva ännu en fantastisk kväll längs vattnet.

Whiskey eller kaffe ?

Lördag-
Vi vaknade upp till ännu en fantastisk morgon. Solen sken och gav värme. Vi åt frukust och snackade om vi skulle vandra uppströms till älvens övre sträcka. Vi kollade kartan och bestämde oss för att göra det.

Fjällfisk

Efter ungefär tre timmars vandring med ett stopp, där jag på första kastet lyckades
dra en vacker öring, var vi framme. Vi möttes av en älv som smalnat av och dessutom blivit relativt grundare i de flesta poolerna. Vi började fiska av strömmarna på ett metodiskt sätt. Och efter bara några kast klapp en fin öring min fluga som tyvärr lossnade efter några sekunder. Vi fiskade vidare och både jag och pappa tappade ett par fina fiskar. Tiden gick och efter ungefär två timmar högg en gigantisk fisk på min streamer. Under tiden fisken var på bara gungade spöet och det fullkomligt sprutade ut fluglina. Men det som bara inte fick hända hände, tafsen brast och fisken gick lös! Jag deppade ihop fullkomligt. Jag hade förlorat min livs öring. Jag hörde med de andra och vi bestämde oss för att äta. På menyn denna eftermiddag stod Gulaschsoppa med extra potatis, lök och champinjoner. Under maten diskuterade vi om vi kanske skulle försöka få tag på Fiskflyg för att åka tillbaka från fjället. Men vi bestämde oss för att vi skulle sova på saken.

Lägret

Ingen lätt utrustning för Björn vid detta vatten!

Söndag-
Att använda egna telefoner ute på fjället var inte att tänka på, så vi traskade bort till samekåtorna. Där såg vi en man som vi sett de tidigare dagarna också. Och när han öppnade dörren till sin lilla kåta visade det sig att han var någon mycket mer känd än vad vi någonsin kunde tro. Det var nämligen samen, renskötaren och fiskeguiden Lars-Ivan Tuolja som bodde där under den korta fiskesäsongen. Lars-Ivan var bland annat med i den relativt nya filmen Flugfiske med Gunnar Westrin. Han var då med och guidade Palle och Gunnar under dagarna som de fiskade i Voujatetno. Hur som helst fick Lars-Ivan tag på Fiskflyg och vi bestämde att de skulle komma två timmar senare. Så vi skyndade oss tillbaka till lägret för att packa ihop allting. I takt med packandet kom resans första droppar. Och det bara fortsatte, så precis när helikoptern landade var det fullkomlig storm. Det var verkligen skönt att hoppa in i helikoptern och titta ut över bergen igen.

När vi landat med helikoptern, packat in våra saker i bilen och tagit ett litet farväl till flygpersonalen begav vi oss med hyrbilen. Destinationen var nu Jokkmokk istället. Tanken var att vi skulle sova någonstans i Jokkmokk, och sedan ta bilen ut till fiskevatten för dagen. Det blev en camping, bara fem minuter utanför Jokkmokk. När vi kommit dit packade vi upp alla saker, lagade mat och duschade. Det hade då blivit fint väder igen. Tiden gick och vi gick och la oss. Vi visste dessutom vilken å vi skulle prova. Vi hade läst att där skulle vara ett stadigt harr- och öringbestånd.

Måndag-
När vi vaknade morgonen efter var vi snabbt klara och kunde köra mot fiskeplatsen. När vi kom dit mötte oss en fantastisk liten å. I det perfekta vädret lade vi ut de första kasten. Och då. Jag hann inte reagera innan pappa stod med böjt spö. Det var en liten harr som tagit flugan. Och då i den stunden kunde vi inte tänka oss vilket fantastiskt harrfiske vi hade framför oss. Vi fiskade på i ungefär tre timmar. Jag hade då landat cirka 15 harrar och tappat sjukt mycket fisk. Pappa sju-åtta och Björn tre-fyra.

Czecknymf var melodin

Fin liten harr

Vi kände oss klara med harrfisket och begav oss istället i jakt på rödingen. Vi visste också att där fans en hel del öring och att de var betydligt lättare att lura än rödingen. Väl framme vid Gäddsjön som den heter, gick vi en bit. Vi kollade efter vak och insekter men inget syntes. Jag satte på en förtyngd nymf och började fiska av sjön. Och roligt nog högg en fisk efter kanske 10 minuter. Denna fisk kändes riktigt bra och jag kände de tunga knyckarna från fisken. Efter fem-sju minuter av drillning kunde jag håva fisken. Och vilken fisk det var!! Jag mätte den till hela 60 cm lång och den vägde exakt 1,4 kg. Några kast efter krokade jag ännu en fisk som vägde 1 kg. Jag kände mig riktigt nöjd med firrarna, men vi ville ge sjön en timma till. Det blev tyvärr inte mer än så denna sköna högsommareftermiddag. Så efter lite grillat och mycket snack sov vi som spädbarn igen.

Tisdag-
Sista fiskedagen. Vi valde en ny å denna dag. Det var fortfarande fint väder men vi såg inga speciella kläckningar denna dag heller. Efter en timmes fiske utan fisk bestämde vi oss för att göra ett besök i den å vi fiskat i under gårdagen. Men till vår besvikelse mötte vi två flugfiskare precis vid sträckans början. Ån är så liten så de hade fiskat av hela ån när vi kom vilket gjorde att vi endast landade ett par harrar. Men på något sätt kände vi oss ändå nöjda. Vi var liksom klara. Så vi tog istället bilen in till Jokkmokk där vi fixade käk och körde därefter till stugan. Där satt vi hela kvällen och pratade och diskuterade allt vad det gällde resan. Jag kan med lätthet säga att det var bland de bästa dagarna i mitt liv!