Det har varit två riktigt härliga dagar längs mitt hemma vatten. Den å som grundat mig till den flugfiskare jag är idag. När våren nu börjar krypa sig fram tar jag alla chanser jag får till att gå ner och fiska, vissa stunder bara för att vara. Känna åns närhet och porlande ljud är underbart!
Jag har sällan med mig någon kamera när jag går längs ån. Oftast bara mobilen. Det ångrar jag varje gång en bättre fisk tar min fluga. Så var fallet idag när jag gick och njöt längs ån. Vatten nivån har sjunkit någorlunda igen och man kan presentera flugan på ett bättre och effektivare sätt. På ändan av tafsen knöt jag på min favoritfluga som jag fiskar med till 95% av mina turer. Haröra!
Fisket gick ganska segt. Även fast jag inte landade någon fisk för ens i slutet tappade jag en hel del och hade några hugg. Precis innan jag skulle vända hem krokade jag en bättre fisk. Jag kände direkt att det var en fin öring. När den slutligen kunde segla in fisken mot kanten såg jag den fina dräkten som fick mig att känna lycka. Jag krokade snabbt av fisken och släppte den åter!
Med ett par öringar landade och ganska många kontakter kände jag mig nöjd. I takt med att solen gick ner promenerade jag hemåt.
/ Oscar
