Olive R.A nymph

Bunden av: Robin Andersson

 Material: 

Krok: Kamasan B100 stl: 14-18

Bindtråd: Svart

Förtyngning: 2.8mm tungsten

Kropp: Goose biots (olive)

Thorax: Dubbing (Brown Olive Dragon) och en rygg av "Original Nymph Skin" samt en droppe UV-lim.

Slovenien- Fiskedag 5 8/7

Det kanske börjar bli tjatigt men nu var goda råd dyra också slår vädret om helt och hållet… Åska och regn hela natten, tror aldrig vi varit med om att det åskat så mycket och blixtrat så intensivt som det gjorde natten till igår. Himlen var i stort sätt upplyst konstant utan avbrott, detta ledde naturligt vis också till högre vattenstånd i åarna, grumligare vatten och chansen att få fånga en marmorata blev ju inte bättre. Ibland kan marmoratorna gå bananas i regn men efter att det regnat konstant hela natten så var det rätt dött när vi började vårt fiske i övre Baca. Det dröjde ett bra tag innan Robin krokar första fisken, en skaplig Harr strax över 40cm men där efter tog det ett tag innan Oscar fick en liten öring.

Känslorna av misslyckande tog överhand och regnet började åter vräka ner, nu var de tidigare kristallklara åarna allt annat än klara. Vattnet blev mjölk likt och förhållandena var katastrofala, mullret började höras på avstånd och vi var tvungna att gå tillbaka hela vägen till bilen och köra hemåt för att äta och komma över besvikelsen.

Nu återstod endast kvällens fiske, det var EN sista chans och vad händer? Jo regnet fortsätter ösa ner… Vi låg på rummet och hörde åskknall efter åsknall, ingen signal på Tv:n och VM semifinalen mellan Tyskland - Brasilien var bara någon timme bort.

Så fort åskan avtagit tog vi på oss vadar jackorna och hoppa i flippfloppen för att göra några sista avskeds kast i Tolminka. Förhoppningarna på marmorata var borta, vi stod mitt ute i ösregnet och svingade flugspöna för att kanske kanske få resans sista fisk. Det dröjde inte länge innan Robin hade krokat en båge ute i strömmen och det visade sig att så fort regnet avtog för en liten stund tog vi säkert 4-5 fiskar till. 

Detta var slutet på en väldigt cool och händelserik resa, trots utebliven marmorata så är vi innerst inne ändå mycket nöjda och vi kommer garanterat komma tillbaka och då med rätt saker för att lura åarnas giganter..

Slovenien- Fiskedag 4 7/7

Det ända målet vi hade var att få landa en marmorata öring, det hade inte spelat någon som helst roll om den var liten eller stor bara det hade varit en marmorata… och så nära vi var…

Morgonen tillbringades vid Idrica med stora vita streamers och sinktip. Målet var till 100% att få en marmorata! Tidigare har bara en massa regnbågar, ett par harrar och några brunöringar fångats och vi var extremt desperata. 

Vi hade hört att marmoratan ofta stod djupt, speciellt sådana heta sommardagar som vi haft. Vår tanke var att fiska av varenda liten håla som vi såg, lägga några noggranna drifter och därefter söka vidare.

Vacker Socabåge

Redan när vi kom ner hade Oscar en kontakt med en misstänkt båge och några kast senare även landat en. Det var en vacker fisk men absolut inte det vi var ute efter. Fisken gick tillbaka och jakten fortsatte!

Eftersom vi var relativt sent på det denna morgon han solen titta fram mellan bergstopparna ganska snabbt. Vilket gjorde att fisket gick över till ¨mitt på dagen fiske¨ som i sin tur betydde ett segt fiske. 

Vi nötte på. Robin han tappa en fisk innan vi bestämde oss för att släppa fisket för några timmar. Vi tog vår lilla bergsget och begav oss mot flugshoppen Socafly där vi fick ytterligare tips på att nå en marmorata. Det ända alla snackar om här just nu är vita streamers, vita streamers och åter vita streamers. Så det är vad vi fiskade med resten av dagen, utan att lyckas landa en ända marmorata. 

Socá

Vid sex tiden mötte vi åter upp Blaz som ville visa fisket i Soca som tidigare haft väldigt högt och mjölk liknande vatten efter förra veckans konstanta regnande. Soca är den största ån här och har väldigt djupa partier vilket vi inte riktigt hade utrustning för, snäll och hjälpsam som han är så fick vi turas om att låna Blaz spö med en snabbsjunkande lina och när vi kom in i "marbelhour" strax innan solen gick ner så fick vi uppleva ett riktigt coolt fiske där man kände kontakt med fisk i stort sätt hela tiden och även tappade någon. Detta var även den kvällen då vi med största säkerhet kommit i kontakt med marmorata, hade man bara inte lyft flugan ur vattnet så snabbt så hade man förmodligen haft krokat och landat en marmorata. Den var efter flugan och precis när flugan lyfts ur vattnet vänder en stor marmorata sidan till och vänder snabbt ner på djupet igen. Polen efter krokar vi även en fisk inte omöjligt att detta också var en marmorata men den släpper och besvikelsen går inte att beskriva med ord. Blaz ska ha ett stort tack för all hjälp, tips på hotspot, tips på flugor och fisketekniker.

Blaz lånade ut spöet mestadels, men när han själv
hade det dominerade han!

Slovenien- Fiskedag 3 6/7

Mitt i badandet hittade vi en harr som visade sig vara villig
att ta Robins fluga!

Ett viktigt "hattrick" för självförtroendet och en liten tröst då marmorata öringarna fortfarande lyser med sin frånvaro… Men innan det befann vi oss i en riktig formsvacka.

Redan 05:30 var vi på plats vid den lilla ån Trebuscica som vi tidigare nämnt lite om. Det är den minsta av de kända åarna med vatten som är obeskrivligt klart, det är lika klart som dricksvattnet från kranen om inte klarare. Ån är känd för att hålla riktigt fina fiskar men i lite mindre storlek. Det är också en av de allra svåraste åarna att ta sig fram i. Ser man sig inte om och planerar sina vägval så är risken stor att man får vända om och hitta en annan väg förbi hindret. Ju längre man går ju mer bergigt blir det, klipper på båda sidor om vattnet och ett par meter djupt där emellan, här gäller det att ta det försiktigt inte bara för din egen säkerhet utan även för att fisken här är väldigt lättskrämd, du har i stort sätt endast ett försök på dig per fisk. Sedan får du gå en bit till tills du hittar en ny aktiv fisk att testa på. 

Vi gick och vi gick… och vi gick, ett par kontakter men ingen landad fisk, i takt med att solen steg högre och högre upp på himlen, belystes även denna lilla å på sina ställen trots höga berg och klippväggar runt om. Det är en fantastiskt vacker å med underbar natur, så bara det var en upplevelse i sig. När solen började steka, började även vårt tåla mod och ork försvinna. Vi bestämde oss för att vända om och gå den långa krävande vägen tillbaka till bilen ca 3km. Att vi inte lyckats landa en fisk i denna å är en riktig besvikelse och vårt självförtroende är i botten. 

Ingen marmorata fångad, endast en massa bågar. Efter lunch körde vi uppströms baca där vi stannade till på en parkering längs vägen. Vi gick ut på en klippavsats och får se något av det sjukaste vi sett.

Rakt nedanför oss står bågarna uppradade, en som plockar i ytan och resten simmar rundor på djupet. Det är inte bågar vi är ute efter men nu när  vi ändå är här kan vi lika gärna lägga några kast, det slutar med att vi krokat loss 5 bågar innan vi är riktigt trötta på att ta fler bågar. 

Vi satt och spanade fisk uppe från en klippavsats, helt plötsligt glider där in en
grym båge under oss, sekunden efter började den göra
sporadiska vak! Det var en upplevelse!!

Det ända stället här i Soca Dalen där det inte finns bågar är ovan kraftverket i Baca. Dit skulle vi… Vi besökte även denna del av Baca med guiden i lördags så vi visste precis var vi skulle hän. Solen stekte och fisket var katastrofalt dåligt som det för det mesta är här mitt på dagen. Vi stod och nötte med streamers och sinktip vid ett stort vattenfall, jag ljuger inte om där är minst 8m djupt. Plötsligt hugger det tag i flugan och förhoppningarna på en marmorata fanns där för en kort sekund till att vi såg att det var en mindre öring som tagit flugan.

 Med riktigt dåligt fiske, desperation efter marmorata och genom svettiga, togs beslutet att dra av sig de varma vadarna för att svalka sig med ett dopp i det kalla kristallklara vattnet. Just när Oscar ska göra en "vattenbomb" från kanten ser han två harrar i lite större storlek nere i strömmen. Fram med spöna och på med tunga tungstens nymfer för att nå ner till botten där harrarna var uppställda. 

Trots tunga nymfer och sinktip är det svårt att nå ner, men plötsligt… Den tar!! Den tar flugan, glädjen är brutal, Oscar dyker i med håven i högsta hugg missar håvningen men fisken är kvar. Den stretar mot i strömmen med sitt segel till ryggfena och med kraften från fallet känns den betydligt tyngre än vad den är. Efter den landade harren kunde vi inte bärga oss värmen som tog överhand och det svalkande vattnet kändes i det närmaste livs räddande i hettan. 

Trots trögt fiske så blev detta ändå en av de mest dramatiska och händelserika dagarna hitintills med både båge, öring och harr. Nu är det endast Marmorata som gäller och inget annat. I morgon bär det av till Socafly en butik ca 20-30 minuter från Most na soci. I morgon blir det även lite fiske med Blaz som skulle visa oss ett par ställen i Soca som är den störste av åarna här och även den mest kända.

Liten brunöring 

Cool natur längs Trebuscica!

Trebuscica!

Hälsa marmoratorna!

Det var varmt, jätte varmt! ;-) 

Ajö!

Slovenien- Fiske dag 2 5/7

Vi ligger en dag back i vårt skrivande så detta är en sammanfattning av Lördagens fiske!

Sjukt fiske på alla sätt och vis, från toppen till botten… Dagen började i den nedre delen av Baca på precis samma ställe som där Oscar i Fredags tappade något som verkade riktigt stort. 

Redan efter ett par drifter stod vi båda två med böjda spön och fisket var helt galet bra. Båge efter båge landades och efter ett tag brydde man sig inte det minsta om man tappade en, två fiskar på raken. För med vetskapen om att man snart igen skulle få en ny chans gjorde att fisken blev betydelselös och när vi tillsammans landat ett 15-tal bågar kände vi att här kan vi inte stå hela dagen. Regnbågarna blev nu inte alls lika intressanta längre jämfört med tidigare.

Kontakt med fisk i nästan varje kasst!

Hejdå!

Vi hoppade in i bilen och körde en bra bit längre upp i samma å i jakten på något annat än Regnbåge, just nu kvittade det om det var en Harr, brunöring eller Marmorata. Vi smyger fram längs den steniga och kristallklara ån och fiskar av ström efter ström med våra små nymfer som vi tagit alla bågarna på tidigare. Inget resultat, men plötsligt ser vi en vakande fisk, i det läget har vi inte en aning om vad för sort, men den står helt klockrent mitt i strömmen och bara sippar i sig något som ser ut att vara precis i ytfilmen. Vi smyger fram längs en stenig kant som kan liknas lite vid en stenstrand. Oscar sätter sig i position, knyter på en liten grå/brun dagslända i storlek 20. Fisken står på exakt samma ställe och vakar gång per gång. Oscar presenterar flugan perfekt och fisken går självsäkert upp och plockar flugan precis som den tidigare gjort. 

Nu blev det åka av… Fisken rusade, hoppade ända tills att….. den lösa fluglinan fastar i några stenar samtidigt som fisken rusar. PANG och både fluga och tafs gick åt hel**te när det tog tvärstopp i rusningen. Det var en fantastiskt fin vildfisk som vi lyckats lura och gjort allt rätt med, men så slutar det på detta viset. Förmodligen var även detta en Regnbåge men 100 gånger finare och roligare än de tidigare. 

Fisket under dagen var helt dött och fram mot kvällen var vi med om något av det sjukaste vi sätt i fiskeväg. Det vakade precis överallt, vi ljuger inte om jag säger att där var 5-6 vak i sekunden runt om oss i ån Idrijca, kollade man på vattenytan skulle man kunna tro att det regnade men så var inte fallet. Trots konstanta vak hittade vi ingen fluga som var rätt för kvällen. Mer och mer frustrerande bytte vi fluga efter fluga och gick ner i tafsspetsar flera gånger om. Men inget.. Det var så pass så vi pratade om att köra tillbaka till boendet. Men då, helt plötsligt, mot alla våra hopplösa förväntningar small det på en fisk för Robin, som han sedan skulle tappa! Han berättade för mig att det var en liten grön spider som lurat fisken. 

Snabbt som attan snörade jag på en lika dan och efter ett par drifter small det till men även denna fisk gick lös. Vi brände ett par fiskar till den kvällen, men ingen fick se sig besegrad av oss! Denna kväll var bland det sjukaste vi varit med om, att fisk bara 5-6 meter ifrån kan stå konstant och plocka utan att intressera sig ett dugg för flugorna!

Slovenien- Fiskedag 1 4/7

Så var dagen vi väntat på i månader äntligen här… Guide för dagen hette Blaz Mocnik som har fiskat i de här vattnen i ca 25 års tid och kan allt man behöver kunna om fisket här i detta området. Vi blev inte hämtade för än vid 9:00 så redan när fisket påbörjades var det riktigt varmt och under hela dagen låg temperaturen runt 30 grader vilket är väldigt krävande när man ska gå längs med vatten på stenig terräng.
Vi såg fisk överallt kändes det som, men trots det gick det inte vägen, (och nä inte ens när guiden testade på vissa platser blev det någon fisk). Fram till lunch tillbringades all tid vid Idrija utan att lyckats fånga en enda fisk, några kontakter och efterföljare hade vi men efter att fått i oss lite fika och dricka bar det vidare.

På en del ställen blev vi bara visade var vi kunde fiska de kommande dagarna medan på andra gick vi av för att tillbringa en stund vid vattnet. Den absolut finaste och coolaste ån hitintills är Trebuscica som är den minsta av alla de kända vattnen, här är vattnet så klart att man ibland inte ens ser att där är något vatten. Här kan man gå i evigheter och bara leta fisk och smyga fram längs kanterna, ofta får man endast en chans på den fisken man ser, det går inte att göra ett misslyckat kast för då är fisken skrämd och man får traska vidare. Denna å kommer vi definitivt besöka en tidig morgon längre fram för att få uppleva ett spännande fiske på vild regnbåge, öring och harr.

Dagen flöt på och frustrationen växte med utebliven fångst och stekande sol. Inte för ens fram mot kvällen började det hända grejor när vi istället tagit oss till "Baca". Där dröjde det inte länge för ens Oscar stod med böjt spö i strömmen efter att ha bytt till en traditionell olive haröra. Det var ingen jätte båge men den första fisken i Slovenien var landad och lyckan var total. Två kast där efter slår det till igen, den här gången försvinner både fluglina och ett par meter backing rakt ut innan vi ens hinner reagera. Lika snabbt som den stack iväg lika snabbt var den borta igen, troligen var detta en riktigt fin fisk och inte helt omöjligt att det var en Marmorata enligt guiden, då Regnbågarna brukar hoppa vilket denna inte gjorde. En stund där efter fick även Robin landa sin första Slovenien båge och dagen var räddad för oss båda.

Innan det var dags för att avsluta dagens fiske stannade vi till vid ån Tolminka för att kanske få landa någon fisk till. Nu var man helt avslappnad och fisket kändes roligare än någonsin. Här stod bågarna uppradade och simmade runt i cirklar i ett lite större bakvatten, det skulle visa sig att även dessa bågarn var sugna på våra små nymfer men så småningom syntes lite sporadiska vak lite här och där. Efter att Oscar tagit två till på nymf så bytte Robin fluga efter fluga för att hitta rätt och ta resans första på torrt som efter en del nötande äntligen lyckades. Det var en fantastiskt fin båge i lite större storlek sett till de tidigare bågarna under kvällen. Precis innan sakerna lastades in i bilen för att åka hem till Blaz för lite middag plockar Oscar också en på torrt.

Vi båda hade väntat oss ett restaurang besök på kvällen men det visade sig att middagen var hemma hos vår guide Blaz, vilket i efterhand var väl så bra med en god trerätters middag som var lagad av familjens egna tillgångar och så även drickat. Som avnjöts på deras uteplats som var täckt av ett stort slingrande kiviträd.

Första Slovenienfisken!

Blaz håvar Oscars första fisk.

Framme i Most na soci, Slovenien

Då var vi framme i Most na soci och allting flöt på riktigt bra, utan det minsta bekymmer! Vi landade på "Marco Polo Airport" i Venedig för att därifrån ta vår riktiga "bergsklättrare" till hyrbil, eller nä den var inte så jätte vass i just de partierna men det gick med nöd och näppe. Genom Italien var det inga problem motorväg hela vägen, men när vi väl kom in i Slovenien dröjde det inte länge innan småvägarna tog över och terrängen blev tuffare och tuffare för vår "slöe lilla bergs get". Det som tidigare gått som tåget genom Italien på de tvåfiliga motorvägarna ändrades nu markant. I takt med att småvägarna blev allt brantare, högre sämre och smalare visade nu vår lilla get upp sin sämsta sida av sig själv. 

Vi vågar påstå att vi aldrig varit med om något liknande tidigare. Den väg vi körde på uppe i bergen var ungefär i stil med en bredare cykelbana vilket gjorde att många ställen var omöjligt att få möte av en annan bil, det var stup rakt ner i dalen på ena sidan med några klena skyddsräcken som mest markerade att, här ska man inte köra ut. På andra sidan var där en brant bergvägg och vägen tycktes bli allt sämre ju längre vi körde. 

Väl framme vid boendet "Apartment Taljat" i den lilla byn Most na soci blev vi väl mottagna och resten av dagen tillbringades med en traditionell road trip för att utforska området. Det blev en del stop intill både ån Tolminka och Baca, detta mest för att checka läget och se om man kunde få syn på någon fisk i det kristallklara vattnet. Trots fyra hyfsat vältränade sightfiskar ögon tog det ett tag innan vi såg de första fiskarna. 

Efter att inte ha ätit sedan kl 5 i morse var det inte fel med vars en Pizza på en liten pizzeria i den lite störe byn Tolmin som ligger ca 5km från vårt boende.

Nu inväntar vi bara vår guide som ska dyka upp vid 20.00 snåret för att planera morgondagen! Rapport kommer imorgon!

Inpackning i vår megabil, haha

Robin pratar om vilda regnbågar och stora marmorataöringar.

Det var knappt så att man inte vågade titta ner när vi körde upp och ner för bergen. Men i detta läge blev
man helt enkelt tvungen!

Sightar lite fisk inför morgondagen!

Fantastisk natur