Sjukt fiske på alla sätt och vis, från toppen till botten… Dagen började i den nedre delen av Baca på precis samma ställe som där Oscar i Fredags tappade något som verkade riktigt stort.
Redan efter ett par drifter stod vi båda två med böjda spön och fisket var helt galet bra. Båge efter båge landades och efter ett tag brydde man sig inte det minsta om man tappade en, två fiskar på raken. För med vetskapen om att man snart igen skulle få en ny chans gjorde att fisken blev betydelselös och när vi tillsammans landat ett 15-tal bågar kände vi att här kan vi inte stå hela dagen. Regnbågarna blev nu inte alls lika intressanta längre jämfört med tidigare.
 |
| Kontakt med fisk i nästan varje kasst! |
 |
| Hejdå! |
Vi hoppade in i bilen och körde en bra bit längre upp i samma å i jakten på något annat än Regnbåge, just nu kvittade det om det var en Harr, brunöring eller Marmorata. Vi smyger fram längs den steniga och kristallklara ån och fiskar av ström efter ström med våra små nymfer som vi tagit alla bågarna på tidigare. Inget resultat, men plötsligt ser vi en vakande fisk, i det läget har vi inte en aning om vad för sort, men den står helt klockrent mitt i strömmen och bara sippar i sig något som ser ut att vara precis i ytfilmen. Vi smyger fram längs en stenig kant som kan liknas lite vid en stenstrand. Oscar sätter sig i position, knyter på en liten grå/brun dagslända i storlek 20. Fisken står på exakt samma ställe och vakar gång per gång. Oscar presenterar flugan perfekt och fisken går självsäkert upp och plockar flugan precis som den tidigare gjort.
Nu blev det åka av… Fisken rusade, hoppade ända tills att….. den lösa fluglinan fastar i några stenar samtidigt som fisken rusar. PANG och både fluga och tafs gick åt hel**te när det tog tvärstopp i rusningen. Det var en fantastiskt fin vildfisk som vi lyckats lura och gjort allt rätt med, men så slutar det på detta viset. Förmodligen var även detta en Regnbåge men 100 gånger finare och roligare än de tidigare.
Fisket under dagen var helt dött och fram mot kvällen var vi med om något av det sjukaste vi sätt i fiskeväg. Det vakade precis överallt, vi ljuger inte om jag säger att där var 5-6 vak i sekunden runt om oss i ån Idrijca, kollade man på vattenytan skulle man kunna tro att det regnade men så var inte fallet. Trots konstanta vak hittade vi ingen fluga som var rätt för kvällen. Mer och mer frustrerande bytte vi fluga efter fluga och gick ner i tafsspetsar flera gånger om. Men inget.. Det var så pass så vi pratade om att köra tillbaka till boendet. Men då, helt plötsligt, mot alla våra hopplösa förväntningar small det på en fisk för Robin, som han sedan skulle tappa! Han berättade för mig att det var en liten grön spider som lurat fisken.
Snabbt som attan snörade jag på en lika dan och efter ett par drifter small det till men även denna fisk gick lös. Vi brände ett par fiskar till den kvällen, men ingen fick se sig besegrad av oss! Denna kväll var bland det sjukaste vi varit med om, att fisk bara 5-6 meter ifrån kan stå konstant och plocka utan att intressera sig ett dugg för flugorna!
